Blogginlägg 3. Flyga drake
Afghanistan, Flyga drake
Titeln är Flyga drake och jag tror att det mycket har att göra med själva kärnhändelsen i berättelsen. Under den traditionella drakflygningstävlingen sker våldtäkten på Hassan vilket är det Amir aldrig glömmer bort då han svek Hassan och inte gjorde något åt saken. Detta är något som följer med Amir ända tills han bli gammal och något som han har mycket dåligt samvete över. Själva drakflygningen skedde under perioden då det fortfarande var bra i Afghanistan vilket gör att de som levde där under den tiden kan få en känsla av hur det var förr innan allt blev dåligt. Nu vet jag ej om drakflygning är eller var något man höll på med där men oavsett vad så får man en slags känsla av en sammanhålllning mellan det afganska folket. En bild av det som Afghanistan en gång var. Jag kopplar även flyga drake med livet. Framförallt ett liv som kanske inte alltid varit särskilt bra. Draken, som vi många kopplar till en farlig och ondskefull varelse, anser jag är en metafor för en individs problem eller skulder. Något som har en negativ inverkan på välmåendet helt enkelt. Flyga, något som de flesta anser ha med frihet att göra. Tråden som skär in i spelarnas händer, vårt psykiska och fysiska som tar skada. Det jag vill få fram är att det är en kamp för spelaren att försöka kontrollera den flygande draken vilket kan liknas vid att man hela tiden försöker att konrollera sina liv och kontrollera det som påverkar en negativt något som är en hård kamp.
Amir och Hassans vänskap är något speciellt. Trots deras olikheter är det ett starkt band mellan dem som håller dem ihop. Även fast Amir kan behandla Hassan på ett orättvist sätt och att han inte alltid vågar stå upp för honom så är hans vänskapliga kärlek till Hassan något man inte kan ta fel på. Amirs bristande uppmärksamhet och kärlek från sin fader får honom att bli osäker. Osäkerheten leder ofta till avundsjuka, speciellt när Amir ser Hassan som är bra på alla de så kallade "pojkiga" sakerna. Detta är något som gör att Amirs pappa, Baba, ofta ger Hassan den uppmärksamhet som Amir så gärna vill ha. Denna avundsjuka tror jag har mycket att göra med hur det kommer sig att Amir ibland behandlar Hassan på ett dåligt sätt. Avundsjuka får många att göra saker som de oftast kanske inte skulle göra annars, speciellt barn som endast behöver kärlek. Människans behov av kärlek är stark och många gör näst intill vad som helst för att inte behöva uppleva känslan av att vara oälskad eller ensam. Ibland blir dessa saker något som man får ångra hela livet, vilket blev situationen för Amir. Han ville göra något när han såg Hassan bli våldtagen. Men begäret av att äntligen få Babas kärlek var för starkt och tog överhand. Amirs beteende efter händelsen, ilskan och de saker som han gjorde mot Hassan efter den tragiska händelsen är förståerligt. Han hade dåligt samvete, var arg på sig själv och ville på något sätt förneka det han sett. Att isolera sig från Hassan var något som han trodde skulle fungera från att glömma. Bara tanken på att vara i närheten av Hassan fick honom att tänka på det näst intill oförlåtliga sveket han begått. Detta märker man framförallt i hans handlingar, exempelvis när han anklagar Hassan för stöld. Han tänker att om han slipper umgås med Hassan så kanske han har en chans att glömma det som hänt. Vilket inte blir fallet utan denna händelse blir, som jag skrev innan, något som förföljer honom hela livet och som han aldrig får chansen att rätta till. Hassan dör och där är möjligheten för förlåtelse som bortblåst. När det kommer fram att Hassan har en son, som är obehagligt lik sin far och som efter sina föräldrars död lever på ett barnhem någonstans i Afhanistan där han ej blir behandlad väl så väcks Amirs känsla av att han måste göra något åt saken. Kanske blir Hassans son det som kan ställa saker och ting till rätta så gott som det går för Amir. Jag tror alltså att lojaliteten visas i Amirs kamp om frihet som han söker genom att ta hand om Hassans son, som han då även är farbror till då det kommer fram att Amir och Hassan är bröder.
Konflikten som skildras i boken är det Afghansk - sovjetska kriget som pågick mellan år 1979 - 1989. I boken skrivs inte mycket om själva kriget men trots det är det en del händelser i boken som tyder på de förändringar och situationen som skedde i Afghanistan. I början beskrivs Afghanistan som en välmående grönskande land där gemenskap är viktigt. Detta märker man i de detaljfulla beskrivningar av miljön där man pratar om de fina träden och trädgården vid Amirs hus samt under exempelvis draktävlingarna där massor av människor från Afghanistan samlas tillsammans och umgås. Man får en känsla av glädje och värme och trots att Amir har sina brister i relationen till sin far så tycks han trots det leva ett relativt bekymmerslöst liv. Efter våldtäkten eskalerar det negativa i historien dock ganska snabbt. Både Amir och Hassan verkar må väldigt dåligt psykiskt och man får framförallt följa Amirs bestående skuldkänslor över sveket mot Hassan. När han tog det stora steget mot sin pappas kärlek förlorade han något som nästan var större. Vänskapen mellan honom och Hassan. Antagligen var det även hans underskattande av deras vänskap som fick honom att må dåligt då han tillslut förstod vad det var han hade förlorat. Man märker framförallt av en förändring i boken när Amir och Baba blir tvugna att fly från sitt hus i Afghanistan. En flykt gör man oftast inte om situationen inte är tillräckligt allvarlig så att detta sker visar på det allvar som var påväg att bryta ut. Det är många som flyr till USA vilket märks av då man pratar om tidigare högt uppsatta Afganer som tillslut hamnat i USA där dem inte längre har kvar sin status. Marknaden i USA är ett bevis på detta då Afghaner samlas där och säljer prylar något som de kanske inte alls hade gjort om de bott kvar i Afghanistan. Amir och Baba som tidigare levt i en överklass i Afghanistan byter helt liv när de kommer till USA där dem istället lever ett liv som kanske mer kan liknas till ett lågklass liv då Baba har obekväma arbetstider med låg lön och dem bor i en liten lägenhet. Så var det antagligen för många Afghaner i verkligheten också. Att den totalt bytte liv när de flydde och att det som tillhört dem när dem bodde i Afghanistan blev som bortblåst när dem flytt.
Amir och Hassan beskrivs till en början som att dem lever ett relativt bra liv. Trots deras brister så lyckas dem finna stunder i tillvaron där de båda trivs med livet och varandra. De verkar vara glada och välmående. Man märker dock tidigt av Amirs osäkerhet och hans strävan om att bli älskad av sin far. Även Hassans lojala sida visas snabbt och hans sätt att hela tiden vilja beskydda Amir. Jag tror att det är det som har mycket att göra med Amirs frustration och sätt att bahandla Hassan. Hassans lojalitet är något som skrämmer Amir och han försöker hela tiden se vart gränser för Hassans lojalitet går. Detta märker man under alla dessa gånger som Amir uttnyttjar lojaliteten för att göra narr av Hassan eller för att retas med honom. Under tidens lopp blir Amirs begär av Babas kärlek allt starkare. Avundsjukan växer även den, framförallt då han inte förstår varför Baba många gånger tycks ge den uppmärksamheten till Hassan. Det är osäkerheten, avundjukan och begäret efter att bli älskad som jag tror är själva grunden till varför Amir inte gjorde något åt saken när Hassan blev våldtagen. Efter den händelsen tror jag även att Amir fick ännu större skuldkänslor av att veta av Hassans lojalitet. Hassan hade alltid backat Amir men när det väl var Amirs chans att för en gångsskull göra något för Hassan så svek han honom. Det känns som att Hassan hela tiden förstod Amir, då han inte försökta göra något för att stoppa eller förneka det som Amir gjorde för att försöka få iväg honom trots att man märkte att det tärde på honom.